The Practice of the Presence of God, av broder Lorens

Brother Lawrence (broder Lorens), 1614–1691, var en fransk lekbroder i karmelitorden. Innan han gick i kloster hade han bland annat varit soldat och stridit mot svenskarna i trettioåriga kriget. Denna postumt utgivna samling av några av hans skrifter är en andlig klassiker som varit till uppbyggelse för kristna från vitt skilda samfund och kyrkotillhörigheter.

Broder Lorens reflektioner om hur man kan praktisera Guds närvaro i sin vardag talar direkt till hjärtat. 

Han betonar hur nära Gud är oss, mycket närmre än vi tror, och att vi kan skapa en helgedom i vårt hjärta var vi än är och där föra en oavbruten konversation med Honom. Vi kan bara tala med Honom okonstlat och enkelt och be Honom om hjälp i allt vi tar oss för - sträva efter att göra allt för Gud, i kärlek. Broder Lorens såg ingen skillnad mellan de avsatta bönetiderna i klostret och de dagliga sysslorna. Han fortsatta bara i Guds närhet.

Broder Lorens lyfte fram att Gud leder oss både genom lidande och genom välgång, men att slutresultatet är detsamma, att vi dras närmare  honom. När vi syndar eller glömmer Gud ska vi ta vår synd direkt till Herren, utan dröjsmål, ta emot förlåtelsen och sedan inte skänka misslyckandet en enda tanke mer. När tankarna vandrar iväg under bönen ska vi med tålamod föra dem tillbaka till Gud. 

Några smakprov på bokens råd och reflektioner:

You need not cry very loud. He is nearer to us than we are aware. And we do not always have to be in church to be with God. We can make an oratory of our heart so we can from time to time retire to converse with Him in meekness, humility and love. Everyone is capable of such familiar conversations with God, some more, some less. He knows what we can do (s. 39).

I do not advise to use multiplicity of words in prayer. Many words and long discourses are often the occasions of wandering ... If your mind sometime wanders and withdraws itself from Him do not become upset. ... One way to re-collect the mind easily in the time of prayer, and preserve it more in tranquility, is not to let it wander too far at other times. Keep your mind strictly in the presence of God. Then being accustomed to think of Him often, you will find it easy to keep your mind calm in the time of prayer, or at least recall it from its wanderings (s. 41).

When he [brother Lawrence] had failed in his duty , he only confessed his fault saying to God, "I shall never do otherwise, if you leave me to myself. It is You who must hinder my falling and mend what is amiss." Then, after this, he gave himself no further uneasiness about it (s. 9).

 

(Amazon, 978-1985577794)