Den mjuka staten, av Erik J. Olsson och Catharina Grönkvist Olsson

Sverige har blivit feminiserat och det har fört med sig problem.

Denna inte helt politiskt korrekta tes drivs av makarna Olsson i boken Deb mjuka staten. Det senaste halvseklet har svenska kvinnor fått avsevärt mycket mer makt och inflytande i stat och samhälle, så att en rad centrala områden idag är kvinnligt dominerade. Denna utveckling har inte varit uteslutande positiv, menar författarna, utan har fört med sig social oordning. Psykologiska skillnader på gruppnivå mellan kvinnor och män leder till att institutioner som domineras av endera könet kommer att få en viss inriktning och rationalitet. Kvinnodominansen har lett till ett - i negativ mening - mjukt förhållningssätt, där man har svårt att dra nödvändiga gränser och upprätthålla effektivitet och ordning. Organisationerna har blivit mindre hierarkiska och kraven på prestation har minskat. Författarna exemplifierar med skolan (disciplinproblem och sänkta krav), polisen (defensiv hållning vid upplopp) och tjänstemannaansvaret (ett betydligt tolerantare inställning till tjänstefel). Konsekvenserna, om vi inte reverserar utvecklingen, blir att män vantrivs alltmer i kulturen, att klyftan mellan näringsliv och offentlig sektor ökar, och att pressen på familjerna i och med kravet på absolut jämställdhet ökar.

Intressant nog är det feminina samhället, där man och kvinna i grunden har samma sociala roller, ett samhälle som varken den typiske mannen eller den typiska kvinnan trivs särskilt bra i. Det är en kultur som man måste lägga ner stora resurser för att upprätthålla, till exempel med regleringar eller olika ekonomiska incitament, eftersom den i grunden faktiskt strider mot naturen. Den maskulina kulturen harmonierar bättre med vad män i allmänhet och kvinnor i allmänhet dras till, och lider därför inte av samma stabilitetsproblem:

En kultur vars centrala antaganden är i direkt konflikt med det som rimligen kan sägas vara människans natur kräver stora ansträngningar för att bevaras. En kultur som inte ständigt sätter människors naturliga impulser och önskningar på prov kräver, för att vidmakthållas, inte fullt så stora investeringar i form av kulturbevarande åtgärder (s 210).

Författarnas teser är mycket intressanta, men boken hade nog tjänat på att kortas ner något. Bland annat tyngs den onödigt långa och  ganska långsökta evolutionära förklaringar till sakernas tillstånd. (Det är ändå märkligt att det alla beteenden kan förklaras med artens överlevnad. En teori som kan förklara allting kan inte förklara någonting, var det någon som sa ...)

Två reflektioner:

1. Jämförelse med kyrkan. Även den som teologiskt sett är öppen för kvinnliga präster och pastorer skulle kunna se ett problem med övervägande kvinnligt ledarskap i kyrkorna av "naturliga" skäl. När kyrkorna nu alltmer domineras av kvinnor, och om paret Olssons resonemang stämmer, borde vi se en utveckling mot en "mjuk" kyrka. Det är väl också det vi har sett, med en betydande liberalisering, och - så att säga - problem med gränssättning gentemot världen.

2. Syftet med institutionerna. Jag såg en intervju med den konservativa skribenten och författaren Helen Andrews i podden Triggernometry. Helen reflekterar över för- och nackdelar med kvinnlig dominans, och menar att det avgörande är den berörda institutionens syfte. Till exempel är de studerande på veterinärutbildningen till 80% kvinnor. Det är inget problem, och ingen har klagat över att veterinärkåren domineras av kvinnor. Det psykologiskt kvinnliga kommer där till sin rätt. Men om det istället hade handlat om poliskåren, som har ett helt annat syfte, hade det varit problematiskt. Syftet med myndigheten eller institutionen avgör om en kvinnlig dominans är av ondo eller godo. Titta gärna på samtalet och bilda dig en egen uppfattning. 

Och här finns en sevärd intervju med författarna till boken.

 

x