Har du någon släkting som legat på sanatorium? Min morfar vårdades i omgångar för TBC på Löts sanatorium utanför Strängnäs. Det var något ödesmättat över den enorma byggnaden som väckte ett lätt obehag hos mig när jag tillsammans med min pappa besökte platsen för några år sedan. De flesta av oss som har rötter i Sverige har någon i sin släkt som upplevt sanatoriemiljön. TBC:n var en allvarlig folksjukdom i vårt land och skördade en mängd dödsoffer innan botemedlet anlände i form av antibiotika.
Maria Andersson skildrar i sin debutroman en ung kvinnas kamp mot tuberkulos i trettiotalets Ångermanland. Handlingen är löst baserad på Marias farmors livsöde. Världsläget vid den här tiden vävs också in i handlingen, då krigshotet och Nazitysklands behandling av judar kastar sin skugga ända upp i vårt hörn av Europa. Vi får följa huvudpersonen Marta som under sin långa vistelse på sanatoriet får tänka tankar som hon aldrig tänkt förut, samtala om saker som hon aldrig tidigare dryftat, och upptäcka musik och litteratur som tidigare varit okänd för henne. Detta samtidigt som hon går igenom den smärtsamma upplevelsen att avskärmas från samhället och stängas ute från även den närmaste familjens gemenskap - både rent fysiskt, men också på grund av omgivningens rädsla och oförmåga att hantera situationen.
Maria Andersson skildrar i sin debutroman en ung kvinnas kamp mot tuberkulos i trettiotalets Ångermanland. Handlingen är löst baserad på Marias farmors livsöde. Världsläget vid den här tiden vävs också in i handlingen, då krigshotet och Nazitysklands behandling av judar kastar sin skugga ända upp i vårt hörn av Europa. Vi får följa huvudpersonen Marta som under sin långa vistelse på sanatoriet får tänka tankar som hon aldrig tänkt förut, samtala om saker som hon aldrig tidigare dryftat, och upptäcka musik och litteratur som tidigare varit okänd för henne. Detta samtidigt som hon går igenom den smärtsamma upplevelsen att avskärmas från samhället och stängas ute från även den närmaste familjens gemenskap - både rent fysiskt, men också på grund av omgivningens rädsla och oförmåga att hantera situationen.
Boken lyfter viktiga frågor som människovärdet, etiska val och vårt förhållande till döden, men utan att skriva läsaren på näsan. Vi får också ta del av en vacker men osentimental skildring av ett kärleksfullt äktenskap. Marta och hennes Axel står i början handfallna inför den nya verklighet som sjukdomen innebär, men lär sig med tiden att förhålla sig till den och hitta fram till varandra mitt i den.
På vissa ställen i boken kan jag känna att en oro börjar stiga i mig, att berättelsen ska växa lite för vilt och omfatta för mycket, men jag tycker att författaren lyckas knyta ihop sina trådar på ett tillfredsställande sätt. Men kanske kunde ännu större tilltro ha satts till själva huvudstoryn och skildringen av Marta - den är mycket stark och räcker gott och väl för att hålla läsaren fängslad.
Det märks att boken bygger på ett omfattande och grundligt researcharbete, och författaren har på ett förtjänstfullt sätt vävt in verkliga händelser, personer och dokument i sin fiktiva historia. Läsaren får också del av en rejäl dos ångermanländska, och jag stötte på flera uttryck som jag aldrig hört talas om och knappt kunde gissa betydelsen av utifrån sammanhanget. Det fick mig att reflektera över vad mycket det finns att upptäcka inom vårt eget lands gränser och i vår egen svenska historia. Författaren har med boken gjort en fin folkbildande insats som ligger i linje med hennes dagliga arbete som folkhögskolelärare. Resultat är en öm och levande berättelse som berör.
x
På vissa ställen i boken kan jag känna att en oro börjar stiga i mig, att berättelsen ska växa lite för vilt och omfatta för mycket, men jag tycker att författaren lyckas knyta ihop sina trådar på ett tillfredsställande sätt. Men kanske kunde ännu större tilltro ha satts till själva huvudstoryn och skildringen av Marta - den är mycket stark och räcker gott och väl för att hålla läsaren fängslad.
Det märks att boken bygger på ett omfattande och grundligt researcharbete, och författaren har på ett förtjänstfullt sätt vävt in verkliga händelser, personer och dokument i sin fiktiva historia. Läsaren får också del av en rejäl dos ångermanländska, och jag stötte på flera uttryck som jag aldrig hört talas om och knappt kunde gissa betydelsen av utifrån sammanhanget. Det fick mig att reflektera över vad mycket det finns att upptäcka inom vårt eget lands gränser och i vår egen svenska historia. Författaren har med boken gjort en fin folkbildande insats som ligger i linje med hennes dagliga arbete som folkhögskolelärare. Resultat är en öm och levande berättelse som berör.
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar